Baby Miloo

Onsdagen den 3 december, strax efter 16 står Miloo i vanlig ordning o dansar sin rumpestump-dans vid soffan. Mitt i dansen släpper hon taget om soffan och fortsätter med sitt stumpande. Men, så mitt i allt, tar hon ett steg framåt - och vänder sig om och smajlar malligt. Mamma och pappa gapar som två fågelholkar och börjar sedan tjuta högt av glädje. Hon tog sitt första alldeles egna steg! Miloo sätter sig då på rumpan och klappar händerna med ett strålande leende. Heja mig!

Och - dessutom - varje morgon de senaste dagarna har börjat med att hon ställer sig upp i sängen och pekar på alla saker i sovrummet: "Titta!", "Titta dääää!". Därefter lutar hon sig över sovande pappan och säger "Heeeeeeeeeeej!". Och när hon gömmer sig bakom sin tröja och kikar fram säger hon "Tituuu!" (titt-ut!) och när maten smakar gottigott säger hon "Nam-nam". Och när hon ger och får en sak säger hon "Ta-ta!" (tack tack). En liten tjatkorv minsann.


Och, som straff för alla våra synder vägrar Miloo att sova på kvällarna. Ikväll var det nattning i ungefär tre timmar (vilket också innebär tre timmars - inte gråt, utan - gallskrik! där fick grannarna igen för sitt singstarande.)

Ah, då tar jag två tack!



Miloo i kundkorgshögen på Åhlens.

Jag skulle kunna ge vad som helst för en sån här vagn! Är den inte fantastisk? Miloo älskade att sitta så långt ner och se golvet fara fram under henne. (Lånevagn i en möbelbutik i Jönköping tagen för några månader sedan. Bilden alltså. Vagnen fick stanna kvar i butiken.)


Miloo gör som mamma brukar göra. Trycka trycka o rikta mot TV:n.


Miloo upptäcks för första gången uppflugen på sin leksakslåda. Kan tydligen klättra nu dårå!



påpälsad!

Jag håller på att mysa sönder! Jag vill julifiera hela lägenheten ( o det har sannerligen aldrig någonsin hänt tidigare), men just nu är pyntelåddan högst upp o längst in på vinden.

Idag gick vi upp tidigt o åt tomtegröt ( = Miloo åt risgröt, jag åt risgrynsgröt o papsen drack kaffe sovande över SvD). Vid tolv kom Linda, Sigge, Angelina och Lupita för att gå till Huvudsta 4H några kilometer bort. Vi passerade Karlbergs Slott och gick via vattnet mot Pampas Marina, gick förbi en liten kolonilott-by och gamla fina trävillor innan vi kom fram till husbåthamnen. Några minuters promenad efter den ligger Augustendals 4H i Huvudsta. Och medan barnen tittade på djuren grillades det korv för fulla muggar. Inne i kafeterian fanns en liten lekhörna där kidsen kunde härja runt medan vi vuxna åt upp deras korvar och pratade strunt. Vägen tillbaka gick mycket snabbare än dit. Barnen somnade, så Anders och jag hann att åka en sväng till Femte Avenyns Skomakares utförsäljning på gamla Astoria innan vi åkte till Jonas o Viktoria för att säga hej till lilla Eldar Lo, min gudson Alvins lillebror.


Angelina, Lupita & Linda på mellanstop innan 4H.

Glad första advent!!!

Jaha, så var det ett tag sen igen. Veckorna liksom bara går o snart är november till sin ända o jag njuter i fulla drag av att bara vara! Varje onsdag och fredag går vi till öppna förskolan i St Mikaelskapellet, ett underbart ställe med två fantastiska kvinnor som fixar och donar så att vi kan vara där och härja runt. Populärt ställe - 40 barn med mammor och/eller pappor när det är som mest. Men när jag trillar in strax efter tolv brukar det vara lite mindre - då har jag dock missat sångstunden upp i kapellrummet.




En gång i veckan ses vi i mammagruppen (förutom de gånger vi ses på kapellet) och det är så kul att se kidsen härja runt med varandra! Cirkulationen har snart gått runt hemmma hos alla sex mammorna så snart är det dags att baka igen. Emellan juntorna träffar jag o lilla Loo ibland tösen Siri, en kompis dotter som är tre månader, Alvin 1,5 år - numer stolt storebror åt Eldar Lo, eller nåt stort barn som till exempel gudtant Linda eller någon annan glad som vill spisa, mysa eller promenera på dagen. På kvällarna är vi oftast hemma allihop. Kanske kommer någon förbi. O ibland får mamma komma ut på mys m vännerna, middagar, fika eller promenader åtminstone nån kväll i veckan. Eller som imorgon: BIG Risk-battle på Karabängans väg 68. Ducka grannar!


stolt över fina hakisen från Linda

Vi har varit på dop nere i Färjelanda, fått den ärbara uppgiften att vara faddrar åt Miloos kusin Meja som nu är åtta veckor. Lilla goa Mejisen somnade på min domnande arm under ceremonin.

På vägen hem stannade vi till hos mormor o morfar i Jönköping för att dela upp den långa färden något. Nu blir det inte några långfärder på ett tag - det är så synd för det är hemskt mysigt att träffa farmor o farfar o kusiner o farbror o faster o alla andra, men det går liksom inte riktigt lika smidigt som när Loo var liten B. Så otroligt okul hon tycker det är att åka bil numera! Men alla är såå hemskt hemsk välkomna hit istället!!!

Vi har varit på babysim, inte så populärt om man heter Miloo.

Vi har även varit hos doktor Loohagen - inte heller så populärt om man heter Miloo. Än värre var att den lilla pottan inte gått upp ett gram. Snarare gått ner FEM! Ingen överraskning iof eftersom hon inte äter annat än kex o mamma-tut. Dagarna har liksom de senaste månaderna gått ut på att få i henne nåt - vad som helst - under mustachen. Jag har lagat mat, värmt färdig mat, gjort mackor, kokat ägg, gjort  fruktsallad. Ingenting har fungerat. Välling smakar illa. Det är som blommig-falukorvs-sången - förutom att inte ens blommig falukorv fungerar! Men - dagen efter läkarbesöket började hon äta. Dock endast om jag tillagar maten och hon får sitta o plocka i sig den själv. Skedar åker i golvet så fort de kommer i hennes väg. Så idag har jag gjort potatis-, palsternacka- och morotstärningar med entrecote och dill i små portionsförpackningar som bara är att slänga in i micron när det är dags för matimati. Joråsåatt... Till frulle blir det leverpastejsmackor i tärning, banan, ostbitar o vällis och hon ÄTER - jag tror inte mina ögon. O ibland lyckas jag peta i en o annan sked med gröt eller blåbärspuré däremellan.  Nu, efter en veckas ätande, får jag inte längre hjärtklappning när hon gapar efter mat för att jag är så rädd att hon ska sluta gapa efter nästa tugga. Istället kan jag lugnt titta på när hon moffsar i sig makaron för makaron. När tallriken är tom är det snart dags för mellis i den takten.

mammas matburkar


får man lov att börja?

Hon har mer och mer börjat sova i sin egen säng. Det är inte förrän på nattamorgonen som hon vill upp kela med oss.

Men det mysigaste; Miloo har börjat säga några ord. "Titta!" o "Däääää!" o så pekar lite hit o dit. "Papapapapa" o "mamamama" kommer i olika varianter o "Hej hej!" kommer när man minst anar det.  O vinkar gör hon när någon säger hejdå! oavsett om det är till henne eller ej.




Dessutom har hon börjat gå med sin lilla gåvagn. En dag grabbade hon tag i handtaget och knatade iväg. Sådär bara. Svårare än så var det inte!


sugrör är kul att dricka ur! här på bonniers konsthall - söndagsbrunch

Välkommen till världen lilla Eldar Lo! Vi träffar dig imorgon hoppas vi!

Idag var vi på öppet hus på ett utav dagisen vi står i kö på. har haft lite ågren senaste månaderna eftersom vi inte ställt oss i kommunala kön. anledningen till det var att vi från början ville ha koll på alla dagis vi ställde oss på kö hos, men den självpåtagna uppgiften blev oss övermäktig o resulterade endast i att det aldrig blev av. vi ställde oss i kö för en vecka sedan.

men, precis när miloo föddes ställde vi oss i kö på två montessoriförskolor. ingen utav dem hörde av sig och bekräftade våra anmälningar och det där har liksom svävat i ovisshet sedan dess. är vi ställda i kö eller inte? men för en vecka sedan fick vi efter många telefonsamtal äntligen tag på ett utav dem - stockholms montessoriskola och det visar sig att vi är nummer tio i kö till augusti 2009!!! lyckan är total - för mycket ska till om vi inte kommer in där då.

skolan verkar jättebra och pedagogiken likaså. på torsdag ska jag på kvällskurs om montessoris grundvalar. wiiii!

Förr om åren brukade jag åka ner till mamma och pappa och gå till de gamles gravar på allahelgona. En fin med ganska sorglig tradition som innebär att vi hela familjen går med kransar och ljus till mina far- och morföräldrars viloplatser. Nu är det ett par år sedan jag var med och gjorde detta men det är först i år som jag känner att jag saknar traditionen. Kanske beror det på att jag fått barn och på så vis förlängt familjetråden. På något sätt märker jag att jag förvirrat försöker skapa mina egna traditioner runt de gamla som jag mer eller mindre passivt har deltagit i genom åren.

Som idag. I Stockholm har vi ingen släktgrav att besöka, inte heller umgicks vi med andra delar av familjen. Därför kändes det lite tomt i själen, trots att jag har en alldeles egen liten familj som jag haft det jättemysigt med idag.

Så för att kanske skapa en alldeles egen tradition tog vi idag brumbilen till Skansken. En av mammorna till Loppans kompisar rekommenderade aphuset. Hennes dotter hade kiknat av skratt när hon fått syn på lemurerna. Miloo (som för övrigt har haft en extremt konstig dag) var inte ett dugg intresserad. Det enda som hon viftade med fötterna åt var en älghona som stod i tuggade hö i ett hörn.

Efter några timmar åkte vi hem  och lagade mat och nattade lilla gumman och nu sitter vi båda och tar det lilla lunga. Ska alldeles strax sätta mig och måla lite träkulor till ett projekt jag aldrig kommer att bli klar med i vanlig ordning ; ).



Miloo i sin nya jacka o fuskolle på Skansen.

oså får man ta o kapitulera dårå. en liten fröken som upprepade gånger nu rest sig upp i sängen för att ropa: "papapapapa" när anders går ut i köket på morgonen för att göra kaffe.  jahopp.

det är morgon o miloo vaknade kl 6, en timma tidigare  än hon brukar. men nu, tre kvart senare, sover hon i min famn efter att ha fått lite sövande tut.

igår la vi över bilder från vår videokamera som även tar still o året som gått passerade förbi i rapidfart. från miloos födelse tills bilderna jag tog senast när sex småknattar var här o lekte i förrgår.

så här kommer ett litet utplock:


nykläckt


hemma



första badet


hos farmor o farfar




hawaii


















öland








midsommar ryssebo









emmas hippa



hemma

Från en dag till en annan har Miloo blivit ett litet monster. (Ett väldans sött litet monster naturligtvis!) Hon skriker, inte gråter utan skriiiii-iii-iiiker, när hon inte får som hon vill. Hon öppnar munnen och brölar rakt ut så tårarna rinner av bara farten. Rösten distar och rutorna skallrar. Och försöker man lyfta upp henne när hon inte vill gör hon helt sonika den numer ofta vedertagna ostbågen, spjärna med hela kroppen - bak med huvet o bena och ut med magen. Och på natten vaknar hon för att göra några stå-upp-nummer. Ett återkommande är att klappa pappa på huvet så det smackar. Ett annat är att stoppa pekfingret i mammas o pappas näsborrar o öron. Sjukt kul!

För övrigt: hon kryper runt som en gorilla och är högt och lågt. Badrummet är extra spännande eftersom det är en decimeters skillnad i golvnivå. Detta innebär att hon måste krypa uppåt för att komma in och eftersom denna typ av klättring tillhör en av hennes nya skills övar hon gärna varannan minut 24/7. Mamma tittar bort en sekund (okej kanske två) och lilla gumman trillar tokigt på väg in och dimper rakt ner på läppen som spricker - aj aj aj aj!!! Loppans första blodutgjutelse!!! Mamma grät en skvätt men Loo, hon tog det hela med ro. Just nu ser hon ut som en illa sargad boxare men det läker finfint o snabbt. O trots öm mun är hon frikostig med pussarna. Mamma och pappa och alla kramisarna får sig en blöt en titt som tätt...

efter en veckas tur ut i landet. Vi började med att åka ner till uddevallatrakten, till farmor och farfar för att välkomna nya fina kusinen Meja - en putteliten krabat som var försvinnande liten i förhållande till sin storhet.

Sedan åkte vi upp till Jönköping för att ta avsked av mitt barndomshem i Hovslätt. Mamma och pappa har sålt huset för att flytta in till en alldeles nybyggd lägenhet i stan. För Miloo var det ett kärt återseende av alla kusinerna som turades om att hålla, dra o fixa med henne o Miloo lät sig nöjt skuttas runt.

Några dagar gick åt till att packa upp kartonger, städa o så, men på lördagen hann jag o Miloo ta en nostalgisk promenad genom staden upp till Stadsparken där målet var att mata änderna och gunga i den stora parkleken. Vi gick genom torghandeln för att komma till Bäckalyckan, ett gammalt fint område med villor och frukträd från början av 1900-talet. Där, på St Pauligatan 9, står mormor och morfars gamla hus som nu bebos av en för mig helt okänd familj. Konstigt nog var det med mer sorg i hjärtat jag stod och tittade på det huset än när jag skulle ta avsked av mammas o pappas hus.

Hundra uppförsbackar senare är vi uppe i Stadsparken, men Miloo - som somnat så fort vi kommit ut från porten - snarkade sött olyckligt ovetande om roliga gungor och hungriga änder. Efter tre kvart ger jag upp och går till änderna för att ge dem brödet mamma skickat med för att sedan börja promenera tillbaka hem. Miloo vaknar först när jag öppnar dörren till lägenheten... Snacka om att missa konfekten.

Tillbaka i storstaden och det är skönt att slippa leva i en kappsäck. Miloo flög runt över golven o sa hej till alla sina leksaker när hon kom hem. Som grädde på moset fick vi besök av Siri, en kompis som är tre månader äldre. Många klossar o kramdjur senare var det dags att gå o lägga sig, Miloo grät en skvätt när kompis försvann bakom dörren. 


kel med pappa i farmor o farfars soffa


vanillaface (dockan) är nya favoriten

gött o peta i pappas skägg med tårna

krypa hos mormor o morfar

mormor o morfars nya kök, Loppan reser sig

Buster är så snabb att han inte går att fånga på bild. Men Loo är lika glad för det...


Fyra bissingar!

Från det övre tandparitet börjar det nu kommer kompisar till de nedre små vita bissingarna. Så då var d dags för den lilla tandborsten...som Miloo bara avgudar. Hon somnar med sin lilla borste i handen...

kan jag få lite mera mat?

Välkommen till världen!!! Vi längtar järnet!

så tar sig Loo fram med en rasande fart. Fortfarande skjuter hon ena benet framför sig o använder händerna som motor.

Och inatt fick hon sitt livs första förkyldning. Nysa, täppa, feber o hosta. Lilla lilla Snuva!

och inte okysst! Men en liten busig groda börjar hon allt bli. Inget kryp än så länge - men på något finurligt sätt lyckas hon ändå transportera sig framåt, bakåt och åt sidorna. Vips är hon en meter bort utan att man har sett henne röra sig.

Senaste grejen är att glida fram lite snyggt på rumpan samtidigt som hon drar sig fram med händerna. Men vid nakenfistillfällen är det inte riktigt lika lätt. Men en o annan gång har det blivit ett litet krypsteg. Så snart kanske. Har börjat gå på bootcamp på öppna förskolan brevid vårt hus på Mikaelskapellet. Där dräller det av små o stora bebbar som sveper förbi i elegant passgång. Se och lär!

Miloo har börjat bli allt mer social, så en gång om dagen kräver hon någon sorts barnslig stimulans. Hänga lite med kidsen på nån matta, kasta leksaker, banka på klossar och hänga ut. Men ibland vill mamma ut o gå längre turer o det är INTE populärt längre. Vagnen är nämligen skittråkig att sitta i. Och då menar jag skittråkig! Metoden är att vägra sätta sig ner och spjärna emot med hela kroppen, armar o ben, för att slippa sätta sig. Fungerar inte det kommer skriket tillika avgrundsvrålet, o sen är cirkusen igång. Det är inte bara en gång mamman har fått kapitulera och bära bebis samtidigt som hon skjuter vagnen framför sig med höften. Gamla rockrings-skills kommer till god användning där!

För övrigt äter hon som en fågel, bits som en krokodil och nyps som en krabba. Välkommen till det arseniuska zooet, gratis inträde och fika innan kl 19!