Baby Miloo

Efter lite gny o dreglande har nu ett litet isberg börjat leta sig upp i den undre främre tandraden. Eller förresten två! Fast den ena har bara trängt igenom med en liten liten bebistagg. Nu gör det ONT när bebis biter mamman i näsan. Och nu gör det ONT ONT i bebisens mun.

Nu har vi äntligen kommit hem från vår fem dagar långa färd. Det började med en lunch i Jönköping hos mormor och morfar. Sedan begav vi oss alla till Göteborg för att träffa farmor och farfar. De måste ju bli presenterade innan den stora annalkande balunsen. Sedan följer vi med till Frändefors och sover där två nätter. Sedan Köpenhamn en natt för att sedan fräsa ner till Puttgarten bordershop för att handla törstsläck till kalaset. Vi har suttit i bilen en och en halv dag i streck. Bah! Men Miloo är en tapper soldat stackars. Många stopp och glada tillrop så är det inga problem!


Miloo sover i mammas knä på båten.

hur Miloos dagar ser ut såhär i sjumånadersåldern råder som följer:

klockan åtta i ottan: lite tut från mamman o en halvtimma därpå risgröt o vatten (eller ersättning)

lek en timma ungefär, mobilbitlur från moster poppis. även träklossar och plastkedjor med bautaöglor

klockan halv tio: somna om o sussa en timma ungefär

efter sova lite tut o sen lite chill

halv tolv ungefär blir det mat, favvo just nu lasagne. vatten blir d o dricka o till efterrätt frukt eller bär-mos.

efter mat o tvätt så brukar det bli lite sömnigt igen. kanske en tur med vagnen o lattj m annat huliganbarn

vid två-tre tiden blir det nåt i maggen igen. majsvällis, bananmos, fruktbägare - eller rentav bara lite tut

fyra-femtiden antingen frukt eller varm mat igen

här emellan kanske bad i blå bassängen med nya ank-kompisen

halv sju, sju risgröt o ersättning

sen: tvätt, blöja, droppar, svart/vita sagoboken o nattiiii

ligga på mage o sen supersnark efter bara några minuter

Fanfar ta-da! Ikväll nattade Anders Miloo alldeles själv och allena. Fem minutas o sen tokdäck. (Miloo allstå.)

Nu har det hänt mycket i lilla loppans liv. I lördags var d första gången FF för Miloo. Roliga moster Pethra hade lördagsmys medan mamma och pappa var på bröllis. En halvtimmas vrålis på kvällen o sen var d raj raj tills mamma o pappa kom hem. Så en ganska trött, men väldans glad Miloo, mötte mamman o pappan i dörren på kvällskvisten.

Och sen...som genom ett trollslag. Miloo har slutat käka sig till sömns. Igår vände hon sig på magen efter bara lite snuft. Och med lite rumpskak från mamsen somnade hon efter tjugo minuter, bara lite gny o protest ibland. Men till sist: supersnark!

Och ikväll: Miloo vänder sig nästan om direkt efter kvällsproceduren (= bada, byta blöja, jamas, droppar, saga och läggas i sängen med 'natti natti, nu ska bebisarna nanna') och somnar. Har än så länge inte vaknat en gång - och klockan är snart halv tolv. The magic thing about sova på magen!




dagens linslusfoto!

till Miloos farbror Martin som är en helt grym och vansinnigt duktig fotograf! Där finns lite fler bilder från när familjerna fröjdades i Stockholm. (Hoppas ok Martin?)

http://www.reklamdesign.se/photos/stockholms08/

Sent omsider har nu Miloo glädjen att meddela att hon kan rulla runt från liggande på mage till rygg och vice versa. Varje gång hon hamnar på mage skrattar hon glatt. Mamma och pappa applåderar.

740 GLE elli?



Känner mig skitlöjlig i den här tröjan...




Vad är det där? En dag på stan med storkusin filippa



morbror, ett kärt återseende!

En uppdatering som heter duga nu dårå. Miloo är hos farmor och farfar på västkusten och andas lantluft så det står härliga till. Här kan hon chilla, kramas med släkten och tjoa efter sin stora kusin Ella (tre år snart). Med Ella behövs inga leksaker eller andra förströelsedon. Miloo hinner knappt med i svängarna när Ella far fram. Och roligast av allt - hon får aldrig nog!

Efter lite drygt sex månader kan nu Miloo sitta själv, hon gungar fram som om hon skulle vilja hasa sig fram på ändan. Dock utan resultat än så länge. Däremot kastar hon sig gärna rakt fram - liksom för att se vad som händer. Dock blir resultatet alltid detsamma. Magplask. Och ligga på magen är ett BIG no no för Miloo. Detta resulterar även i att hon ännu inte rullat runt från rygg till mage, eller tvärtom, mer en några enstaka gånger. (Om ens de gångerna räknas då det har varit rådande yttre omständigheter som orsakat rullningen mer än den fria viljan - typ att underlaget lutat etc).

Hon diggar morgongröt och kvällsgröt - men bara den som är gjord på ris. Havre kan slänga sig i väggen. Godaste kletmaten är de med röd färg och gärna med något anti-vegetariskt i.

När Miloo pratar maler hon numer på så in i vassen. Kla-kla-gla-gla och däremellan lite munpruttar och flin.

Farmor och farfar är jätteroliga. Särskilt farmors glasögon som stått på ända ett antal gånger.

Soveriet har de senaste kvällarna gått alldeles förträffligt. Klockan åtta och trettio minuter efter natterier är det snark. Ganska stor skillnad från de senaste två månaderna då det tagit tre fyra timmar. (Helt plötsligt står man där helt handfallen klockan åtta och undrar vad normalt folk gör på kvällarna.) Dessutom ikväll - Miloo somnar vänd mot Anders samtidigt som hon gosar med hans skägg (fanfar).

Den 10 juli vägde Miloo 7.485 kg och mätte 64.5 cm.

För övrig är hon världens tramsigaste bebis.






Miloos första gungning, jihoooo vad roligt det är när världen swischar fram o tebaks.

Det var med stor spänning och andakt jag idag satte Loppan i sittdelen på vagnen. O ingen var gladare än hon!

Lilla pottan vill verkligen inte sova på kvällarna. De senaste veckorna har jag stupat på mållinjen och somnat före henne i sängen. När jag väl däckat somnar hon också, och sådär ligger vi till morgonkvisten. Jag i mina kläder och med smulad mascara på kinderna, o Miloo med kvälls-tut intorkad på sina. Nu är klockan 22:17 och Miloo har just somnat och jag är av ren viljestyrka uppe. (Tänkte jag åtminstone skulle hinna borsta tänderna innan jag faller ihop jag också.) Det är fredag kväll och imorgon bitti ska vi upp tidigt o sjunga en truddelutt i studion.

Gnatti!

Oj oj vad tiden går fort. Miloo har hunnit bli fem månader, åkt runt halva jordklotet o börjat äta riktig mat. Hon har säkert hunnit växa o lägga på hullet i smyg också.

Här kommer några milstolpar:

Hon sitter numer i babystol och mumsar i sig gröt o pureer för glatta livet.

Hon har haft sin första feber (efter vaccinatonen)

Hon älskar att skrika aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa i olika tonlägen (så högt att hon skrämmer bort folk från uteserveringar)

Hon drar i hår o näsor och skrattar förtjust när man säger "aaaaaj"

Hon sträcker sig efter saker o biter i allt

Hon diggar numer napp, men den ska helst avnjutas bakochfram

Hon sträcker ut armarna när hon vill bli upplyft

När man lyfter upp henne från liggande läge sträcker hon på benen så hon kan ställa sig upp

             

      

Alltså - när man tittar på forum där mammor o pappor kan göra avtryck i form av frågor o svar gällande mammapapperiet, barneriet eller det allmänna leveriet blir man ibland mörkrädd. Någon lägger ut en tråd, ofta bestående av en fråga, o vem som helst som är medlem i forumet kan svara.

Eftersom inte Miloo tar napp gick jag för några veckor sedan in för att titta lite på vad andra mammor o pappor skrivit om samma sak. Då hittade jag en tråd som en mamma lagt ut där hon ville ha tips o råd om hur hon skulle kunna göra för att få sin lilla dotter att ta napp. Frågan var ödmjuk o sakligt framställd och öppnade verkligen inte för något annat än svar på tips och råd från någon som hade något klipskt att komma med. Men Istället får hon en rad olika svar där hon mer eller mindre blir idiotförklarad för att hon vill, som de uttryckte det, "tvinga" sitt barn att ta napp. Svaren indikerade inte bara att det var vansinnigt att vilja att barnet ska ta napp eftersom napperiet ofta påföljs av en svår seperationsångest när det är dags för avvänjning, utan de syrliga svaren ifrågasatte även den stackars moderns intelligens o lämplighet som vårdnadshavare.

Jag blev så arg så jag exploderade. För det första - vem tror de att de är när de tar sig rätten att skriva ner en förälder som ställer en ödmjuk fråga (detta är bara ännu ett exempel på att vissa föräldrar verkar tro att de är experter på alla barn, för att inte säga hela föräldrarskapet, bara för att de hajar hur deras egna fungerar), och för det andra borde väl vilken intelligent varelse som helst kunna räkna ut att nappen i sig inte har något egenvärde. Det är effekten den ger som är den eftersökta. Den förälder vars barn tar napp borde väl veta hur viktig den faktiskt är o vilken tröst den ger.

Så.

Hur som haver, Miloo har fortfarande inte tagit napp och inte heller jag har några planer på att tvinga henne. Trösten finns hos mig när hon behöver den så länge hon vill ha den.

Häromdagen hittade hon dessutom en kumpan som inte försvinner i tid o otid o som inte behöver kokas i tre minuter.




Tummen.

För någon vecka sedan hade Miloo några kvällar i rad som hon skulle äta hela tiden. Jag satt utan att överdriva fyra till fem timmar i sträck till elva halv tolv på kvällarna o ammade, vilket är ett kärt besvär i sig, men efter ett tag blir man liksom lite urlakad. Jag satt tillslut o skrattade så jag grät o funderade på om hon någonsin skulle släppa (och om inte; hur detta skulle påverka mitt sociala liv i framtiden). Men, såklart släppte hon och som efter alla extrema faser fick jag en liten överraskning. Plötligt började Miloo äta lite mer regelbundet o bli gonattfärdig vid åtta, nio på kvällarna för att sedan sova till sex, halv sju på morgonen.

Nästa sak inträffade igår. Hon låg i babygymet o fipplade med händerna o försökte nå hunden som hänger i mitten. O vips lyfter hon benen o tar tag i figuren med fötterna istället. Mycket mer effektivt förstås! Sedan dess har blöjbytena bestått av kramning o beundran av tår mellan torkningarna. Otroligt gulligt!

O som om inte detta räckte har Miloo börjat sparka ifrån när man håller henne i famnen. Fantastiskt kul att se Miloo stående i sin fulla längd o titta rakt in i hennes glada och förvånade ansikte - lika överraskad som oss att det faktiskt gick!

Jag har börjat upptäcka en mindre smickrande egenskap hos mig själv. Efter att ha varit en relativt tillbakalutad o medveten slacker har jag nu efter mammahooden helt i det dolda gått o konverterat till ett monstruöst kontrollfreak!

Nu rör det sig inte bara om att jag stup i kvarten måste kolla att Miloo andas när hon sover, att hon rapar ordentligt så att hon inte kräks o drunknar i bröstmjölken, eller fryser, alternativt svettas, ihjäl i vagnen när vi är ute o kör. Den stackars pappan får dessutom genomlida skärselden varje gång han tar hand om sin lilla tös. "Har du känt på benen om de är kalla?", "Har du lagt kuddar runt henne i soffan så att hon inte trillar ner?", "Du smörjde väl in henne i rumpan när du bytte blöja?". Jag hör de gnatiga orden och förstår, med ett visst motstånd, att det är ur min mun de kommer.

Igår var jag sjuk - låg däck hela dagen. Anders skötte hussysslorna och tog hand om Miloo, men inte ens sängliggande i feberyror kunde jag låta bli att tjuvlyssna på vad de gjorde där ute i vardagsrummet. Öppnade han fönstret nu? Satte han på Miloo byxorna innan? Går han in i köket nu? Ser han Miloo där ifrån? Men tillslut var jag bara tvungen att säga tack o gonatt o låta febern ta ut sin rätt.

Några timmar senare, relativt feberfri o ganska med i gemet, går jag upp o möter en nystädad lägenhet, putsade fönsterrutor och en alldeles förträffligt nöjd Miloo.

Pappa borde få medalj o en skriftlig ursäkt överlämnad av kungen (o mamma borde ta en valium o chilla ner för gott)!!!


De två finaste i hela världen. Amen.

Anders sitter o gullar med Miloo,

     

intet ont anande att han har en armerad och exploderad bomb i famnen.

      

Jag skrattade så jag fick ont i magen. Till saken hör att detta är det tredje bytet denna dag. Sannolikhetsläran går inte att applicera på små pluttisar. (Ifall någon trodde det...) Det går att prutta igenom ALLA kläderna i garderoben samma dag, bara man vill.

Igår hoppade vi in i bilen o begav oss till Sigtuna, en liten medeltida dröm beläget vid Mälaren som strålar i sin fulla glans högsommartid. Men den lilla staden fungerar även bra i snålblåst och benknäckarkyla.

I vanlig ordning kom vi iväg lite senare än vi tänkt så det där med en promenad på stan var inte riktigt något som vi kunde pricka av på listan. De flesta butikerna stängde när vi kom. Men en sen lunch och ett snabbt kik på stadens gator, gränder och torg resulterade i ett överraskande möte med en säckpipeblåsande man i kilt.

På vägen hem stannade vi till vid Steninge slott och tittade på glasblåsning. En alldeles förträfflig lördagsutflykt tyckte hela familjen.

Grattis grattis tusen gånger om till Malin som fick sitt tredje barn i förrgår natt. En liten pojk på tre komma sju. Hurra hurra!