Baby Miloo

Förr om åren brukade jag åka ner till mamma och pappa och gå till de gamles gravar på allahelgona. En fin med ganska sorglig tradition som innebär att vi hela familjen går med kransar och ljus till mina far- och morföräldrars viloplatser. Nu är det ett par år sedan jag var med och gjorde detta men det är först i år som jag känner att jag saknar traditionen. Kanske beror det på att jag fått barn och på så vis förlängt familjetråden. På något sätt märker jag att jag förvirrat försöker skapa mina egna traditioner runt de gamla som jag mer eller mindre passivt har deltagit i genom åren.

Som idag. I Stockholm har vi ingen släktgrav att besöka, inte heller umgicks vi med andra delar av familjen. Därför kändes det lite tomt i själen, trots att jag har en alldeles egen liten familj som jag haft det jättemysigt med idag.

Så för att kanske skapa en alldeles egen tradition tog vi idag brumbilen till Skansken. En av mammorna till Loppans kompisar rekommenderade aphuset. Hennes dotter hade kiknat av skratt när hon fått syn på lemurerna. Miloo (som för övrigt har haft en extremt konstig dag) var inte ett dugg intresserad. Det enda som hon viftade med fötterna åt var en älghona som stod i tuggade hö i ett hörn.

Efter några timmar åkte vi hem  och lagade mat och nattade lilla gumman och nu sitter vi båda och tar det lilla lunga. Ska alldeles strax sätta mig och måla lite träkulor till ett projekt jag aldrig kommer att bli klar med i vanlig ordning ; ).



Miloo i sin nya jacka o fuskolle på Skansen.