Uppdatering dårå
Jaha, så var det ett tag sen igen. Veckorna liksom bara går o snart är november till sin ända o jag njuter i fulla drag av att bara vara! Varje onsdag och fredag går vi till öppna förskolan i St Mikaelskapellet, ett underbart ställe med två fantastiska kvinnor som fixar och donar så att vi kan vara där och härja runt. Populärt ställe - 40 barn med mammor och/eller pappor när det är som mest. Men när jag trillar in strax efter tolv brukar det vara lite mindre - då har jag dock missat sångstunden upp i kapellrummet.
En gång i veckan ses vi i mammagruppen (förutom de gånger vi ses på kapellet) och det är så kul att se kidsen härja runt med varandra! Cirkulationen har snart gått runt hemmma hos alla sex mammorna så snart är det dags att baka igen. Emellan juntorna träffar jag o lilla Loo ibland tösen Siri, en kompis dotter som är tre månader, Alvin 1,5 år - numer stolt storebror åt Eldar Lo, eller nåt stort barn som till exempel gudtant Linda eller någon annan glad som vill spisa, mysa eller promenera på dagen. På kvällarna är vi oftast hemma allihop. Kanske kommer någon förbi. O ibland får mamma komma ut på mys m vännerna, middagar, fika eller promenader åtminstone nån kväll i veckan. Eller som imorgon: BIG Risk-battle på Karabängans väg 68. Ducka grannar!
stolt över fina hakisen från Linda
Vi har varit på dop nere i Färjelanda, fått den ärbara uppgiften att vara faddrar åt Miloos kusin Meja som nu är åtta veckor. Lilla goa Mejisen somnade på min domnande arm under ceremonin.
På vägen hem stannade vi till hos mormor o morfar i Jönköping för att dela upp den långa färden något. Nu blir det inte några långfärder på ett tag - det är så synd för det är hemskt mysigt att träffa farmor o farfar o kusiner o farbror o faster o alla andra, men det går liksom inte riktigt lika smidigt som när Loo var liten B. Så otroligt okul hon tycker det är att åka bil numera! Men alla är såå hemskt hemsk välkomna hit istället!!!
Vi har varit på babysim, inte så populärt om man heter Miloo.
Vi har även varit hos doktor Loohagen - inte heller så populärt om man heter Miloo. Än värre var att den lilla pottan inte gått upp ett gram. Snarare gått ner FEM! Ingen överraskning iof eftersom hon inte äter annat än kex o mamma-tut. Dagarna har liksom de senaste månaderna gått ut på att få i henne nåt - vad som helst - under mustachen. Jag har lagat mat, värmt färdig mat, gjort mackor, kokat ägg, gjort fruktsallad. Ingenting har fungerat. Välling smakar illa. Det är som blommig-falukorvs-sången - förutom att inte ens blommig falukorv fungerar! Men - dagen efter läkarbesöket började hon äta. Dock endast om jag tillagar maten och hon får sitta o plocka i sig den själv. Skedar åker i golvet så fort de kommer i hennes väg. Så idag har jag gjort potatis-, palsternacka- och morotstärningar med entrecote och dill i små portionsförpackningar som bara är att slänga in i micron när det är dags för matimati. Joråsåatt... Till frulle blir det leverpastejsmackor i tärning, banan, ostbitar o vällis och hon ÄTER - jag tror inte mina ögon. O ibland lyckas jag peta i en o annan sked med gröt eller blåbärspuré däremellan. Nu, efter en veckas ätande, får jag inte längre hjärtklappning när hon gapar efter mat för att jag är så rädd att hon ska sluta gapa efter nästa tugga. Istället kan jag lugnt titta på när hon moffsar i sig makaron för makaron. När tallriken är tom är det snart dags för mellis i den takten.
mammas matburkar
får man lov att börja?
Hon har mer och mer börjat sova i sin egen säng. Det är inte förrän på nattamorgonen som hon vill upp kela med oss.
Men det mysigaste; Miloo har börjat säga några ord. "Titta!" o "Däääää!" o så pekar lite hit o dit. "Papapapapa" o "mamamama" kommer i olika varianter o "Hej hej!" kommer när man minst anar det. O vinkar gör hon när någon säger hejdå! oavsett om det är till henne eller ej.
Dessutom har hon börjat gå med sin lilla gåvagn. En dag grabbade hon tag i handtaget och knatade iväg. Sådär bara. Svårare än så var det inte!
sugrör är kul att dricka ur! här på bonniers konsthall - söndagsbrunch
En gång i veckan ses vi i mammagruppen (förutom de gånger vi ses på kapellet) och det är så kul att se kidsen härja runt med varandra! Cirkulationen har snart gått runt hemmma hos alla sex mammorna så snart är det dags att baka igen. Emellan juntorna träffar jag o lilla Loo ibland tösen Siri, en kompis dotter som är tre månader, Alvin 1,5 år - numer stolt storebror åt Eldar Lo, eller nåt stort barn som till exempel gudtant Linda eller någon annan glad som vill spisa, mysa eller promenera på dagen. På kvällarna är vi oftast hemma allihop. Kanske kommer någon förbi. O ibland får mamma komma ut på mys m vännerna, middagar, fika eller promenader åtminstone nån kväll i veckan. Eller som imorgon: BIG Risk-battle på Karabängans väg 68. Ducka grannar!
stolt över fina hakisen från Linda
Vi har varit på dop nere i Färjelanda, fått den ärbara uppgiften att vara faddrar åt Miloos kusin Meja som nu är åtta veckor. Lilla goa Mejisen somnade på min domnande arm under ceremonin.
På vägen hem stannade vi till hos mormor o morfar i Jönköping för att dela upp den långa färden något. Nu blir det inte några långfärder på ett tag - det är så synd för det är hemskt mysigt att träffa farmor o farfar o kusiner o farbror o faster o alla andra, men det går liksom inte riktigt lika smidigt som när Loo var liten B. Så otroligt okul hon tycker det är att åka bil numera! Men alla är såå hemskt hemsk välkomna hit istället!!!
Vi har varit på babysim, inte så populärt om man heter Miloo.
Vi har även varit hos doktor Loohagen - inte heller så populärt om man heter Miloo. Än värre var att den lilla pottan inte gått upp ett gram. Snarare gått ner FEM! Ingen överraskning iof eftersom hon inte äter annat än kex o mamma-tut. Dagarna har liksom de senaste månaderna gått ut på att få i henne nåt - vad som helst - under mustachen. Jag har lagat mat, värmt färdig mat, gjort mackor, kokat ägg, gjort fruktsallad. Ingenting har fungerat. Välling smakar illa. Det är som blommig-falukorvs-sången - förutom att inte ens blommig falukorv fungerar! Men - dagen efter läkarbesöket började hon äta. Dock endast om jag tillagar maten och hon får sitta o plocka i sig den själv. Skedar åker i golvet så fort de kommer i hennes väg. Så idag har jag gjort potatis-, palsternacka- och morotstärningar med entrecote och dill i små portionsförpackningar som bara är att slänga in i micron när det är dags för matimati. Joråsåatt... Till frulle blir det leverpastejsmackor i tärning, banan, ostbitar o vällis och hon ÄTER - jag tror inte mina ögon. O ibland lyckas jag peta i en o annan sked med gröt eller blåbärspuré däremellan. Nu, efter en veckas ätande, får jag inte längre hjärtklappning när hon gapar efter mat för att jag är så rädd att hon ska sluta gapa efter nästa tugga. Istället kan jag lugnt titta på när hon moffsar i sig makaron för makaron. När tallriken är tom är det snart dags för mellis i den takten.
mammas matburkar
får man lov att börja?
Hon har mer och mer börjat sova i sin egen säng. Det är inte förrän på nattamorgonen som hon vill upp kela med oss.
Men det mysigaste; Miloo har börjat säga några ord. "Titta!" o "Däääää!" o så pekar lite hit o dit. "Papapapapa" o "mamamama" kommer i olika varianter o "Hej hej!" kommer när man minst anar det. O vinkar gör hon när någon säger hejdå! oavsett om det är till henne eller ej.
Dessutom har hon börjat gå med sin lilla gåvagn. En dag grabbade hon tag i handtaget och knatade iväg. Sådär bara. Svårare än så var det inte!
sugrör är kul att dricka ur! här på bonniers konsthall - söndagsbrunch
Kommentarer
Trackback
