Tjatkorvar o kungliga diplom
Jag har börjat upptäcka en mindre smickrande egenskap hos mig själv. Efter att ha varit en relativt tillbakalutad o medveten slacker har jag nu efter mammahooden helt i det dolda gått o konverterat till ett monstruöst kontrollfreak!
Nu rör det sig inte bara om att jag stup i kvarten måste kolla att Miloo andas när hon sover, att hon rapar ordentligt så att hon inte kräks o drunknar i bröstmjölken, eller fryser, alternativt svettas, ihjäl i vagnen när vi är ute o kör. Den stackars pappan får dessutom genomlida skärselden varje gång han tar hand om sin lilla tös. "Har du känt på benen om de är kalla?", "Har du lagt kuddar runt henne i soffan så att hon inte trillar ner?", "Du smörjde väl in henne i rumpan när du bytte blöja?". Jag hör de gnatiga orden och förstår, med ett visst motstånd, att det är ur min mun de kommer.
Igår var jag sjuk - låg däck hela dagen. Anders skötte hussysslorna och tog hand om Miloo, men inte ens sängliggande i feberyror kunde jag låta bli att tjuvlyssna på vad de gjorde där ute i vardagsrummet. Öppnade han fönstret nu? Satte han på Miloo byxorna innan? Går han in i köket nu? Ser han Miloo där ifrån? Men tillslut var jag bara tvungen att säga tack o gonatt o låta febern ta ut sin rätt.
Några timmar senare, relativt feberfri o ganska med i gemet, går jag upp o möter en nystädad lägenhet, putsade fönsterrutor och en alldeles förträffligt nöjd Miloo.
Pappa borde få medalj o en skriftlig ursäkt överlämnad av kungen (o mamma borde ta en valium o chilla ner för gott)!!!
De två finaste i hela världen. Amen.
Nu rör det sig inte bara om att jag stup i kvarten måste kolla att Miloo andas när hon sover, att hon rapar ordentligt så att hon inte kräks o drunknar i bröstmjölken, eller fryser, alternativt svettas, ihjäl i vagnen när vi är ute o kör. Den stackars pappan får dessutom genomlida skärselden varje gång han tar hand om sin lilla tös. "Har du känt på benen om de är kalla?", "Har du lagt kuddar runt henne i soffan så att hon inte trillar ner?", "Du smörjde väl in henne i rumpan när du bytte blöja?". Jag hör de gnatiga orden och förstår, med ett visst motstånd, att det är ur min mun de kommer.
Igår var jag sjuk - låg däck hela dagen. Anders skötte hussysslorna och tog hand om Miloo, men inte ens sängliggande i feberyror kunde jag låta bli att tjuvlyssna på vad de gjorde där ute i vardagsrummet. Öppnade han fönstret nu? Satte han på Miloo byxorna innan? Går han in i köket nu? Ser han Miloo där ifrån? Men tillslut var jag bara tvungen att säga tack o gonatt o låta febern ta ut sin rätt.
Några timmar senare, relativt feberfri o ganska med i gemet, går jag upp o möter en nystädad lägenhet, putsade fönsterrutor och en alldeles förträffligt nöjd Miloo.
Pappa borde få medalj o en skriftlig ursäkt överlämnad av kungen (o mamma borde ta en valium o chilla ner för gott)!!!
De två finaste i hela världen. Amen.
Kommentarer
Trackback
