Baby Miloo

Idag gick mamman o pappan in på BVC med ett litet nervöst pirr i hjärtat. Dags för de två första vaccinationssprutorna.

Tanten med nålen lurade in det lilla barnet med ett rött äpple (mitt försök till dramaturgi för tankarna till en helt annan berättelse) o vips så var det hela klart. Två små stick och lika många protester senare var hon prydd av små söta plåster, och så var det med den saken.

På kvällskvisten är Miloo lite rödmosigare och tröttare än vanligt - men fortfarande en väldigt glad och finurlig tjej.



Lilla Loo med två färgglada plåster.

....

Och så till vikt och längd:

Idag, tre månader gammal (imorgon dårå) är Miloo 61 cm lång och väger drygt 6,1 kg. Tada!

Alltså - snart är det dags för oss att färdas till andra sidan jordklotet o jag börjar undra vad vi ger oss in på. Som den solskygga lilla skuggräka jag är så ska det väl inte vara några problem att hålla sig borta från de dumma strålarna. Men hur aktar man den pyttelilla blekfisen Loo för solen? På det där stället är ju för sjutton gubbar solen överallt!

Men nu har vi iallafall införskaffat en hel soldräkt med soskyddsfaktor 50, en keps med hockeyfrilla och i veckan ska vi köpa solglasögon och sen en sommarsuflett med UV-nät till vagnen. Räcker det? (Jag har ett vagt minne av att jag inte trodde att Afrikas strålar brände i skuggan o struntade därför helt sonika i UV-filter - detta påföljt av tefatstora vattenblåsor som gjorde sig påminda i form av grym sveda i en vecka ungefär = livrädd för solen. Jag behöver inte nämna att jag på väg från det tanzanianska woodoapoteket höll på att bli påkörd av en lastbil för att jag vinglade runt mitt på vägen helt utflippad av medicinen jag fick för min svedda hud).

Idag fick Miloo sitt allra första pass. Det mest spännande var de nya kameramaskinerna som först tar fotot, sen tar namnteckningen (Miloo slapp) på en utstickande list o sen visar det nya passet på en skärm. Allt detta i en liten maskin som passpolisen styr - ungefär som en fotoautomat med en polis i. Blir sedan alla uppgifterna godkända är du välkommen tillbaka om fem dagar. Nytt pass - nya möjligheter!

Miloos pass gäller i fem år stackarn. Hon får dras med att vara bebis ända tills dess. Men väldans vad söt hon var där hon satt på den gigantiska pallen. Jag fick kämpa för att hålla henne kvar på stolen och för att inte själv synas på bilden.

eller kanske opp amaryllis. huvet o humöret på topp hur som helst!

Med packning upp till knäna hoppade vi i säng igår - helt utmattade efter bilfärden tillbaka hem till Stockholm. Den enda som var pigg var lilla Miloo som sovit hela vägen i bilen. Som påföljd vaknade hon inatt klockan fyra, fem, sex, sju, åtta o sen var det liksom morgon. Men hon var lika glad för det. Vårvädret påbjöd en tur ut i det vackra - så hela familjen åkte ut till Skeppsholmen o lunchade. Sen tog vi en promenad runt hela ön o tittade på alla fina gamla båtar (som det tydligen bor  folk på, cyklar o barnvagnar stod på var o varannat däck). Underbart mysigt!

ska vi sätta oss bilen för att åka neråt landet! Först stannar vi i Jönköping där mormor och morfar bor, och på lördagen åker vi till farmor och farfar i Färjelanda. Det ska bli fantastiskt roligt att lilla Miloo äntligen ska få träffa sina nära o kära, särskilt nu när hon börjar bli så peppad på att sitta o skoja. (Igår när Linda var här flinade hon hela sin vakna tid!)

Hoppas bilfärden går bra bara...



Morgontvätt inför färden.

'

Miloo börjar bli allt stadigare i nacken, nu kan hon ligga på mage o lyfta upp huvudet o titta på vad som händer runt omkring henne. O det går nästan att bära henne utan att hålla huvet.

Alvin, mammas gudson o Miloos idol, fyllde ett år förra helgen - grattis söta lilla prinsen!

tiden går så fort o jag har inte hunnit skriva. Syster från Öland kommer upp med familj så varje liten ledig sekund har ägnats åt receptsökerier, städning o mathandling. Ett kärt besvär - det ska bli jättkul att träffa familjen! Stockholms-syster kommer med sina glada barn också.

Så vad har hänt...

Miloo sov en grymmesömn härom natten. Somnade klockan nio på kvällen (om inte tidigare) och vaknade halv sex på morgonen - vilket i sig inte är någon nyhet. Det fantastiska i kråksången är att hon sov i sin vagn hela tiden! Jag, van vid att ligga knäppstilla på sidan nätterna igenom, kunde för första gången på hur länge som helst (innan jag blev tjock om magen dårå) rulla runt i sängen. Kontentan blev att när jag vaknade av Miloos pip o försökte ta mig upp ur sängen så gick det inte. Jag hade legat på magen med händerna under mig så armarna hade somnat. Paralyserad fick jag skumpa mig fram som en säl till vagnen som stod vid sidan av sängen.

Idag låg Miloo på rygg på pappas mage o mitt i joller o skratt började hon lägga sig på sidan i sitt första försök att rulla runt på allvar. Nu kommer man då inte så långt om man rullar på en pappa-mage o starka armar tar emot på båda hållen, men ett litet snurrförsök (för att inte säga några) kan nog lilla B skryta med iallfall. Något annat kul var att hon tjöt av glädje när jag satte henne i babysittern framför barnprogrammen tidigare under dagen, tecknade elefanter är hur kul som helst. Näst roligast är konståkning!



I veckan var vi även på BVC o vägde lilla klimpen. 5675 g o snart 60 cm lång.

Övrig kuriosa:

Miloo blåser 1000 bubblor varje dag och pruttar konstant. Hon skrattar med tungan mellan tänderna och höjer axlarna när hon tycker att något är lustigt. Bäst är pruttpussar på magen o fjantiga sånger. Pappa får nästan aldrig stå eller sitta still. Han ska gå gå gå gå.

Gnatt!

Idag var jag och Miloo på vår första föräldrarträff på BVC. En bunt mammor o en pappa och ett gäng små knoddar som glatt satt o slurkade ur flaskor och bröst under tiden alla socialiserade. Magdroppar, mjölkersättning och amningsskydd blandades med förlossningsberättelser och prat om den magiska nattsömnen (eller kanske snarare frånvaron av den).

Milstolpen har ingenting att göra med att vi var på föräldrargrupp utan vad som hände när vi skulle gå därifrån. Av erfarenhet visste jag att jag kanske skulle få sitta en halvtimma till en timma kvar på BVC o amma innan jag kunde lägga lilla Loo i vagnen o gå därifrån. Hittills har det nämligen varit så att hon måste sova ganska djupt innan jag kan lägga henne i vagnen (annars en otröstlig liten Vrål). Och sova är lika med mat - mycket mat. Nån gång har jag lagt henne för tidigt i vagnen o sonika fått sätta mig i läkarhusets entré på gatuplan o amma igen - en slurk on the road så att säga. Men idag lade jag henne i vagnen, liksom bara för att testa, o får som respons världens största leende! Jag kunde i lugn o ro klä på mig medan hon pratade med sina färgglada kompisar i suffletten.

Hon grät en skvätt när vi väl kom ut på gatan - liksom en liten protest emot livets alla orättvisor - men jag visste att hon var mätt, torr och förmodligen trött, så jag gick omkring en liten stund på odenplanstorget tills hon sött somnade in.

Voila! En liten milstolpe i våra små liv - på lilla Loo's självaste tvåmånadersdag!

Mat, gos o flams - goa Louise på besök!

Idag skulle vi öva på att ta Loo på lite längre bilturer så att vi kan åka ner till mor- och farföräldrarna snart. Vi hoppade in i bilen o drog iväg till en outlet i Örebro över dagen.

Så länge hon sover går ju allt jättebra. Och så länge hon är vaken o glad så går allt jättebra också. Men ibland kommer de där tillfällena - de är inte långa o de inte så många, men de är enormt påtagliga o triggar till fysisk respons - då Miloo skriker så att klockorna stannar, glasen spricker o väggarna skakar. Jag, i egenskap av mor, reagagerar precis likadant - hjärnan stannar, hjärtat spricker o mina händer (om inte hela kroppen) skakar. O befinner man sig då i en svinkall bil, i entren till Ikea eller halvvägs in i ett par jeans i butiken, är man inte riktigt rustad för situationen. Hemma är aldrig amningskudden långt borta, o jag ska inte ens nämna vilka spektakel jag varit med om idag i dess frånvaro.

Nu sitter jag hemma i soffan med en sovande liten flicka i famnen. Hon är lugn som en...som en som är hur lugn som helst. Jag har typ ticks i ögat o skulle behöva en filbunke.

Nästa långtur blir till S:t Eriksplan.

Gnatti

För att minnas allt fint:

---

Kompisar i vaggan från Stardoll-ligan! : )


Caroline kom med en alldeles fantastisk kofta som hon designat och stickat alldeles allena! (O mamma fick en yber-lyxig hårinpackning!)


Jättefina o mysiga muminböcker från Linda Blixt!



Härliga kalsonger från Lina "Frugan" i Malmö.



I am a robot!!! En röd kompis till sängen o en reflexig till vagnen från söta kompisen Alvin. (Mamma o pappa fick en finfin bok om läsning för barn också...) Tack tack!!!



En fjärilsmobil från kompisarna Tyra och Arvid - lilla Loo kan inte se sig mätt.



Liten söt nin o Pippi-strumpbyxor från vännen Siri. Tack!



Moster från Öland skickade en mysig uppsättning kläder. Randiga klänningen är en gosig favvis! En mössa, skallra o en body var med i paketet också! Tusen tack!!! Vi längtar efter er!



Urgulligt blommiga och glada förkläden o små sko-tossor från Måns o Majken!



En fantastisk uppsättning POP-kläder från mammas faster och farbror i Jönköping! Tusen tack!!



Från farmor o farfar i Frändefors kom bland annat denna goa dräkt,



men även hur mycket andra kläder som helst : ) ! Detta är bara en bråkdel av allt. Finns inte ord för hur användbart allt varit!!! Massa saknad från oss!



Ett soligt hjärta från kusinerna Mathilda o Filippa. Supercoola yogabyxorna, munkjackan o linnebodyn är andra favvisar! Tusen tusen tack!!!

---

Har inte hunnit lägga upp allt ännu, men d kommer snart snart!!! (O tacksamheten är inte desto mindre för d ...:))

Ha ha - lilla blåöga gillar inte mammas nya kamera.

Tack kära moster för att jag får låna glada saker att ligga o titta på i vaggan!

if you SMILE!!!



Nä - nu kan ingen längre säga att det är gaser i magen som får lilla Loo att dra på smilbanden. Hon ler o garvar, till och med åt pappas skämt.

En lång härlig morgontvätt o frisering innan tvåmånaderskontrollen!



Farbror doktor Loohagen sa att allt såg så fint ut så. Vågen berättade att Loo har gått upp ännu några gram sen sist - vågens digitaler stannade på 5200 g, så en uppgång på 160 g dårå! Bara på fem dagar.

...alltså - det känns som om jag börjar få kläm på det där nu. Trots att jag lovat mig själv att hålla mig hemma åtminstone en dag i veckan kunde jag inte låta bli att gå på lunch med Emma denna fantastiska och soliga skottdagsfredag! Men se så bra det blev. Miloo åt en och två slurkar (utan att kasta upp det hela på vardagsrumsgolvet), sen slocknade hon innan vi gick och efter två och en halv timma var vi hemma igen - och hon har inte vaknat en gång (alltså inga amningar på svinkalla parkbänkar, inne på H&M, på ROOMs toalett eller några andra oinspirerande ställen). Precis när jag parkerar vagnen i vardagsrummet slår hon sina små gluggar och jag kan lugnt och stilla morna henne till soffan för att ge henne mat - innan hon ens hinner börja pipa. O efter en och en halv timmas mat, mys o blöjbyterier däckar hon igen, vaknar efter två, tre timmar, somnar igen och ska enligt mina beräkningar vakna om en halvtimma för mera mat och festliga AD(HD)-droppar. Man känner sig liksom lite finurlig när man hittar ett slags mönster.

Oh - förresten, och på tal om absolut ingenting, så har jag idag rensat ut alla kläder som är för små = storlek 50. Ho ho, hon börjar bli så himla stor...

...eller nåja - på tungan kanske. Vet inte om lilla Loo har fått nåt knas i munnen. Hon räcker ut tungan och ger ifrån sig ett ljudligt 'ouääk' när hon ska käka. Kanske inte gillar maten? Får jag kolla med doktorn på måndag när vi ska på besök där.