Baby Miloo

Idag var jag och Miloo på vår första föräldrarträff på BVC. En bunt mammor o en pappa och ett gäng små knoddar som glatt satt o slurkade ur flaskor och bröst under tiden alla socialiserade. Magdroppar, mjölkersättning och amningsskydd blandades med förlossningsberättelser och prat om den magiska nattsömnen (eller kanske snarare frånvaron av den).

Milstolpen har ingenting att göra med att vi var på föräldrargrupp utan vad som hände när vi skulle gå därifrån. Av erfarenhet visste jag att jag kanske skulle få sitta en halvtimma till en timma kvar på BVC o amma innan jag kunde lägga lilla Loo i vagnen o gå därifrån. Hittills har det nämligen varit så att hon måste sova ganska djupt innan jag kan lägga henne i vagnen (annars en otröstlig liten Vrål). Och sova är lika med mat - mycket mat. Nån gång har jag lagt henne för tidigt i vagnen o sonika fått sätta mig i läkarhusets entré på gatuplan o amma igen - en slurk on the road så att säga. Men idag lade jag henne i vagnen, liksom bara för att testa, o får som respons världens största leende! Jag kunde i lugn o ro klä på mig medan hon pratade med sina färgglada kompisar i suffletten.

Hon grät en skvätt när vi väl kom ut på gatan - liksom en liten protest emot livets alla orättvisor - men jag visste att hon var mätt, torr och förmodligen trött, så jag gick omkring en liten stund på odenplanstorget tills hon sött somnade in.

Voila! En liten milstolpe i våra små liv - på lilla Loo's självaste tvåmånadersdag!