Baby Miloo

Idag skulle vi öva på att ta Loo på lite längre bilturer så att vi kan åka ner till mor- och farföräldrarna snart. Vi hoppade in i bilen o drog iväg till en outlet i Örebro över dagen.

Så länge hon sover går ju allt jättebra. Och så länge hon är vaken o glad så går allt jättebra också. Men ibland kommer de där tillfällena - de är inte långa o de inte så många, men de är enormt påtagliga o triggar till fysisk respons - då Miloo skriker så att klockorna stannar, glasen spricker o väggarna skakar. Jag, i egenskap av mor, reagagerar precis likadant - hjärnan stannar, hjärtat spricker o mina händer (om inte hela kroppen) skakar. O befinner man sig då i en svinkall bil, i entren till Ikea eller halvvägs in i ett par jeans i butiken, är man inte riktigt rustad för situationen. Hemma är aldrig amningskudden långt borta, o jag ska inte ens nämna vilka spektakel jag varit med om idag i dess frånvaro.

Nu sitter jag hemma i soffan med en sovande liten flicka i famnen. Hon är lugn som en...som en som är hur lugn som helst. Jag har typ ticks i ögat o skulle behöva en filbunke.

Nästa långtur blir till S:t Eriksplan.

Gnatti