Tummenliten
Alltså - när man tittar på forum där mammor o pappor kan göra avtryck i form av frågor o svar gällande mammapapperiet, barneriet eller det allmänna leveriet blir man ibland mörkrädd. Någon lägger ut en tråd, ofta bestående av en fråga, o vem som helst som är medlem i forumet kan svara.
Eftersom inte Miloo tar napp gick jag för några veckor sedan in för att titta lite på vad andra mammor o pappor skrivit om samma sak. Då hittade jag en tråd som en mamma lagt ut där hon ville ha tips o råd om hur hon skulle kunna göra för att få sin lilla dotter att ta napp. Frågan var ödmjuk o sakligt framställd och öppnade verkligen inte för något annat än svar på tips och råd från någon som hade något klipskt att komma med. Men Istället får hon en rad olika svar där hon mer eller mindre blir idiotförklarad för att hon vill, som de uttryckte det, "tvinga" sitt barn att ta napp. Svaren indikerade inte bara att det var vansinnigt att vilja att barnet ska ta napp eftersom napperiet ofta påföljs av en svår seperationsångest när det är dags för avvänjning, utan de syrliga svaren ifrågasatte även den stackars moderns intelligens o lämplighet som vårdnadshavare.
Jag blev så arg så jag exploderade. För det första - vem tror de att de är när de tar sig rätten att skriva ner en förälder som ställer en ödmjuk fråga (detta är bara ännu ett exempel på att vissa föräldrar verkar tro att de är experter på alla barn, för att inte säga hela föräldrarskapet, bara för att de hajar hur deras egna fungerar), och för det andra borde väl vilken intelligent varelse som helst kunna räkna ut att nappen i sig inte har något egenvärde. Det är effekten den ger som är den eftersökta. Den förälder vars barn tar napp borde väl veta hur viktig den faktiskt är o vilken tröst den ger.
Så.
Hur som haver, Miloo har fortfarande inte tagit napp och inte heller jag har några planer på att tvinga henne. Trösten finns hos mig när hon behöver den så länge hon vill ha den.
Häromdagen hittade hon dessutom en kumpan som inte försvinner i tid o otid o som inte behöver kokas i tre minuter.
Tummen.
Eftersom inte Miloo tar napp gick jag för några veckor sedan in för att titta lite på vad andra mammor o pappor skrivit om samma sak. Då hittade jag en tråd som en mamma lagt ut där hon ville ha tips o råd om hur hon skulle kunna göra för att få sin lilla dotter att ta napp. Frågan var ödmjuk o sakligt framställd och öppnade verkligen inte för något annat än svar på tips och råd från någon som hade något klipskt att komma med. Men Istället får hon en rad olika svar där hon mer eller mindre blir idiotförklarad för att hon vill, som de uttryckte det, "tvinga" sitt barn att ta napp. Svaren indikerade inte bara att det var vansinnigt att vilja att barnet ska ta napp eftersom napperiet ofta påföljs av en svår seperationsångest när det är dags för avvänjning, utan de syrliga svaren ifrågasatte även den stackars moderns intelligens o lämplighet som vårdnadshavare.
Jag blev så arg så jag exploderade. För det första - vem tror de att de är när de tar sig rätten att skriva ner en förälder som ställer en ödmjuk fråga (detta är bara ännu ett exempel på att vissa föräldrar verkar tro att de är experter på alla barn, för att inte säga hela föräldrarskapet, bara för att de hajar hur deras egna fungerar), och för det andra borde väl vilken intelligent varelse som helst kunna räkna ut att nappen i sig inte har något egenvärde. Det är effekten den ger som är den eftersökta. Den förälder vars barn tar napp borde väl veta hur viktig den faktiskt är o vilken tröst den ger.
Så.
Hur som haver, Miloo har fortfarande inte tagit napp och inte heller jag har några planer på att tvinga henne. Trösten finns hos mig när hon behöver den så länge hon vill ha den.
Häromdagen hittade hon dessutom en kumpan som inte försvinner i tid o otid o som inte behöver kokas i tre minuter.
Tummen.
Milstolpe 3 o 4 o 5
För någon vecka sedan hade Miloo några kvällar i rad som hon skulle äta hela tiden. Jag satt utan att överdriva fyra till fem timmar i sträck till elva halv tolv på kvällarna o ammade, vilket är ett kärt besvär i sig, men efter ett tag blir man liksom lite urlakad. Jag satt tillslut o skrattade så jag grät o funderade på om hon någonsin skulle släppa (och om inte; hur detta skulle påverka mitt sociala liv i framtiden). Men, såklart släppte hon och som efter alla extrema faser fick jag en liten överraskning. Plötligt började Miloo äta lite mer regelbundet o bli gonattfärdig vid åtta, nio på kvällarna för att sedan sova till sex, halv sju på morgonen.
Nästa sak inträffade igår. Hon låg i babygymet o fipplade med händerna o försökte nå hunden som hänger i mitten. O vips lyfter hon benen o tar tag i figuren med fötterna istället. Mycket mer effektivt förstås! Sedan dess har blöjbytena bestått av kramning o beundran av tår mellan torkningarna. Otroligt gulligt!
O som om inte detta räckte har Miloo börjat sparka ifrån när man håller henne i famnen. Fantastiskt kul att se Miloo stående i sin fulla längd o titta rakt in i hennes glada och förvånade ansikte - lika överraskad som oss att det faktiskt gick!
Nästa sak inträffade igår. Hon låg i babygymet o fipplade med händerna o försökte nå hunden som hänger i mitten. O vips lyfter hon benen o tar tag i figuren med fötterna istället. Mycket mer effektivt förstås! Sedan dess har blöjbytena bestått av kramning o beundran av tår mellan torkningarna. Otroligt gulligt!
O som om inte detta räckte har Miloo börjat sparka ifrån när man håller henne i famnen. Fantastiskt kul att se Miloo stående i sin fulla längd o titta rakt in i hennes glada och förvånade ansikte - lika överraskad som oss att det faktiskt gick!
Tjatkorvar o kungliga diplom
Jag har börjat upptäcka en mindre smickrande egenskap hos mig själv. Efter att ha varit en relativt tillbakalutad o medveten slacker har jag nu efter mammahooden helt i det dolda gått o konverterat till ett monstruöst kontrollfreak!
Nu rör det sig inte bara om att jag stup i kvarten måste kolla att Miloo andas när hon sover, att hon rapar ordentligt så att hon inte kräks o drunknar i bröstmjölken, eller fryser, alternativt svettas, ihjäl i vagnen när vi är ute o kör. Den stackars pappan får dessutom genomlida skärselden varje gång han tar hand om sin lilla tös. "Har du känt på benen om de är kalla?", "Har du lagt kuddar runt henne i soffan så att hon inte trillar ner?", "Du smörjde väl in henne i rumpan när du bytte blöja?". Jag hör de gnatiga orden och förstår, med ett visst motstånd, att det är ur min mun de kommer.
Igår var jag sjuk - låg däck hela dagen. Anders skötte hussysslorna och tog hand om Miloo, men inte ens sängliggande i feberyror kunde jag låta bli att tjuvlyssna på vad de gjorde där ute i vardagsrummet. Öppnade han fönstret nu? Satte han på Miloo byxorna innan? Går han in i köket nu? Ser han Miloo där ifrån? Men tillslut var jag bara tvungen att säga tack o gonatt o låta febern ta ut sin rätt.
Några timmar senare, relativt feberfri o ganska med i gemet, går jag upp o möter en nystädad lägenhet, putsade fönsterrutor och en alldeles förträffligt nöjd Miloo.
Pappa borde få medalj o en skriftlig ursäkt överlämnad av kungen (o mamma borde ta en valium o chilla ner för gott)!!!
De två finaste i hela världen. Amen.
Nu rör det sig inte bara om att jag stup i kvarten måste kolla att Miloo andas när hon sover, att hon rapar ordentligt så att hon inte kräks o drunknar i bröstmjölken, eller fryser, alternativt svettas, ihjäl i vagnen när vi är ute o kör. Den stackars pappan får dessutom genomlida skärselden varje gång han tar hand om sin lilla tös. "Har du känt på benen om de är kalla?", "Har du lagt kuddar runt henne i soffan så att hon inte trillar ner?", "Du smörjde väl in henne i rumpan när du bytte blöja?". Jag hör de gnatiga orden och förstår, med ett visst motstånd, att det är ur min mun de kommer.
Igår var jag sjuk - låg däck hela dagen. Anders skötte hussysslorna och tog hand om Miloo, men inte ens sängliggande i feberyror kunde jag låta bli att tjuvlyssna på vad de gjorde där ute i vardagsrummet. Öppnade han fönstret nu? Satte han på Miloo byxorna innan? Går han in i köket nu? Ser han Miloo där ifrån? Men tillslut var jag bara tvungen att säga tack o gonatt o låta febern ta ut sin rätt.
Några timmar senare, relativt feberfri o ganska med i gemet, går jag upp o möter en nystädad lägenhet, putsade fönsterrutor och en alldeles förträffligt nöjd Miloo.
Pappa borde få medalj o en skriftlig ursäkt överlämnad av kungen (o mamma borde ta en valium o chilla ner för gott)!!!
De två finaste i hela världen. Amen.
Ha ha...
Anders sitter o gullar med Miloo,
intet ont anande att han har en armerad och exploderad bomb i famnen.
Jag skrattade så jag fick ont i magen. Till saken hör att detta är det tredje bytet denna dag. Sannolikhetsläran går inte att applicera på små pluttisar. (Ifall någon trodde det...) Det går att prutta igenom ALLA kläderna i garderoben samma dag, bara man vill.
intet ont anande att han har en armerad och exploderad bomb i famnen.
Jag skrattade så jag fick ont i magen. Till saken hör att detta är det tredje bytet denna dag. Sannolikhetsläran går inte att applicera på små pluttisar. (Ifall någon trodde det...) Det går att prutta igenom ALLA kläderna i garderoben samma dag, bara man vill.
Sigtuna
Igår hoppade vi in i bilen o begav oss till Sigtuna, en liten medeltida dröm beläget vid Mälaren som strålar i sin fulla glans högsommartid. Men den lilla staden fungerar även bra i snålblåst och benknäckarkyla.
I vanlig ordning kom vi iväg lite senare än vi tänkt så det där med en promenad på stan var inte riktigt något som vi kunde pricka av på listan. De flesta butikerna stängde när vi kom. Men en sen lunch och ett snabbt kik på stadens gator, gränder och torg resulterade i ett överraskande möte med en säckpipeblåsande man i kilt.
På vägen hem stannade vi till vid Steninge slott och tittade på glasblåsning. En alldeles förträfflig lördagsutflykt tyckte hela familjen.
I vanlig ordning kom vi iväg lite senare än vi tänkt så det där med en promenad på stan var inte riktigt något som vi kunde pricka av på listan. De flesta butikerna stängde när vi kom. Men en sen lunch och ett snabbt kik på stadens gator, gränder och torg resulterade i ett överraskande möte med en säckpipeblåsande man i kilt.
På vägen hem stannade vi till vid Steninge slott och tittade på glasblåsning. En alldeles förträfflig lördagsutflykt tyckte hela familjen.
Lilla liten nyfödd
Grattis grattis tusen gånger om till Malin som fick sitt tredje barn i förrgår natt. En liten pojk på tre komma sju. Hurra hurra!
Spruteri sprutera
Idag gick mamman o pappan in på BVC med ett litet nervöst pirr i hjärtat. Dags för de två första vaccinationssprutorna.
Tanten med nålen lurade in det lilla barnet med ett rött äpple (mitt försök till dramaturgi för tankarna till en helt annan berättelse) o vips så var det hela klart. Två små stick och lika många protester senare var hon prydd av små söta plåster, och så var det med den saken.
På kvällskvisten är Miloo lite rödmosigare och tröttare än vanligt - men fortfarande en väldigt glad och finurlig tjej.
Lilla Loo med två färgglada plåster.
....
Och så till vikt och längd:
Idag, tre månader gammal (imorgon dårå) är Miloo 61 cm lång och väger drygt 6,1 kg. Tada!
Tanten med nålen lurade in det lilla barnet med ett rött äpple (mitt försök till dramaturgi för tankarna till en helt annan berättelse) o vips så var det hela klart. Två små stick och lika många protester senare var hon prydd av små söta plåster, och så var det med den saken.
På kvällskvisten är Miloo lite rödmosigare och tröttare än vanligt - men fortfarande en väldigt glad och finurlig tjej.
Lilla Loo med två färgglada plåster.
....
Och så till vikt och längd:
Idag, tre månader gammal (imorgon dårå) är Miloo 61 cm lång och väger drygt 6,1 kg. Tada!
Nedräkning
Alltså - snart är det dags för oss att färdas till andra sidan jordklotet o jag börjar undra vad vi ger oss in på. Som den solskygga lilla skuggräka jag är så ska det väl inte vara några problem att hålla sig borta från de dumma strålarna. Men hur aktar man den pyttelilla blekfisen Loo för solen? På det där stället är ju för sjutton gubbar solen överallt!
Men nu har vi iallafall införskaffat en hel soldräkt med soskyddsfaktor 50, en keps med hockeyfrilla och i veckan ska vi köpa solglasögon och sen en sommarsuflett med UV-nät till vagnen. Räcker det? (Jag har ett vagt minne av att jag inte trodde att Afrikas strålar brände i skuggan o struntade därför helt sonika i UV-filter - detta påföljt av tefatstora vattenblåsor som gjorde sig påminda i form av grym sveda i en vecka ungefär = livrädd för solen. Jag behöver inte nämna att jag på väg från det tanzanianska woodoapoteket höll på att bli påkörd av en lastbil för att jag vinglade runt mitt på vägen helt utflippad av medicinen jag fick för min svedda hud).
Idag fick Miloo sitt allra första pass. Det mest spännande var de nya kameramaskinerna som först tar fotot, sen tar namnteckningen (Miloo slapp) på en utstickande list o sen visar det nya passet på en skärm. Allt detta i en liten maskin som passpolisen styr - ungefär som en fotoautomat med en polis i. Blir sedan alla uppgifterna godkända är du välkommen tillbaka om fem dagar. Nytt pass - nya möjligheter!
Miloos pass gäller i fem år stackarn. Hon får dras med att vara bebis ända tills dess. Men väldans vad söt hon var där hon satt på den gigantiska pallen. Jag fick kämpa för att hålla henne kvar på stolen och för att inte själv synas på bilden.
Men nu har vi iallafall införskaffat en hel soldräkt med soskyddsfaktor 50, en keps med hockeyfrilla och i veckan ska vi köpa solglasögon och sen en sommarsuflett med UV-nät till vagnen. Räcker det? (Jag har ett vagt minne av att jag inte trodde att Afrikas strålar brände i skuggan o struntade därför helt sonika i UV-filter - detta påföljt av tefatstora vattenblåsor som gjorde sig påminda i form av grym sveda i en vecka ungefär = livrädd för solen. Jag behöver inte nämna att jag på väg från det tanzanianska woodoapoteket höll på att bli påkörd av en lastbil för att jag vinglade runt mitt på vägen helt utflippad av medicinen jag fick för min svedda hud).
Idag fick Miloo sitt allra första pass. Det mest spännande var de nya kameramaskinerna som först tar fotot, sen tar namnteckningen (Miloo slapp) på en utstickande list o sen visar det nya passet på en skärm. Allt detta i en liten maskin som passpolisen styr - ungefär som en fotoautomat med en polis i. Blir sedan alla uppgifterna godkända är du välkommen tillbaka om fem dagar. Nytt pass - nya möjligheter!
Miloos pass gäller i fem år stackarn. Hon får dras med att vara bebis ända tills dess. Men väldans vad söt hon var där hon satt på den gigantiska pallen. Jag fick kämpa för att hålla henne kvar på stolen och för att inte själv synas på bilden.
hej kantarell
eller kanske opp amaryllis. huvet o humöret på topp hur som helst!
Hemma igen
Med packning upp till knäna hoppade vi i säng igår - helt utmattade efter bilfärden tillbaka hem till Stockholm. Den enda som var pigg var lilla Miloo som sovit hela vägen i bilen. Som påföljd vaknade hon inatt klockan fyra, fem, sex, sju, åtta o sen var det liksom morgon. Men hon var lika glad för det. Vårvädret påbjöd en tur ut i det vackra - så hela familjen åkte ut till Skeppsholmen o lunchade. Sen tog vi en promenad runt hela ön o tittade på alla fina gamla båtar (som det tydligen bor folk på, cyklar o barnvagnar stod på var o varannat däck). Underbart mysigt!
