Fyra månader senare.
Försöker tänka tillbaka. Fyra månader går så sjukt fort. Och det händer så otroligt mycket.
I augusti började Miloo på dagis - Montessori. En liten cell av stora skolan som ligger på Hälsingehöjden. Miloos avdelning, Rönnen Grön, ligger vid Rödabergsparken bredvid en lekplats där vi har lekt mycket redan innan. Gruppen är liten, 8 barn, och två fröknar; en montessoripedagog och en assistent. Gruppen är 1-3 år o sen finns det en grupp till med ungefär lika många barn 3-6 år.
Inskolningen gick som en dans. Miloo var själv tillsammans med sin kompis Isabella första två veckorna, sedan kom alla barnen pö om pö. Den senaste dagiskompisen har precis börjat inskolas. Men att skiljas från mamma och pappa på dagarna var inga problem - iallafall inte för Miloo (mamman kanske hade lite svårare...). Och enligt dagispersonalen är Miloo otroligt självständig. Skruttar runt i parken när de är ute - o vill hon inte göra det de andra gör hittar hon nån annan kompis att hänga med som bara är i parken med sina föräldrar. Isabella och Miloo är supertajta. De gick igenom en ny fas tillsammans. Isabelle kunde dessutom inte gå utan hjälp när hon började dagis, så Miloos mission blev att dra runt sin nyfunne vän i handen för att få henne att haka på alla hyss. Nu går Isabella alldeles själv - men fortfarande hålls händerna.
Idag när jag lämnade på dagis kom Isabella ett par minuter efter. Miloo var borta på andra sidan lekplatsen, men så fort hon såg Isabella kom hon springande och stod bredvid pappan medan han sa hejdå. Sen satte han Isabellas hand i Miloos och de sprang fnissande iväg mot nya äventyr. O jag fick springa efter för att få min kram o puss.
Orden börjar flöda och hon pratar om personer som hon inte träffat på länge - och om personer hon träffar ofta. Hon ringer ofta till sin gudmor Linda på sin Brio-telefon. "Inda - mmm - ja - blabalbal - mammablubblubb - hejdå". Än så länge begriper jag inte speciellt mycket. Men jag försöker - o Miloo upprepar sig tills jag har förstått vad hon vill. "Kocka" låtsas jag att jag inte förstår (choklad), "bybblle" förstår jag ibland (bulle).
Sen har den här förståelsen för orsak o verkan komma. Igår vände hon upp och ned på en skokartong full med pluppar (som man gör mönster med på en sorts pärlplatta med hål). Samtidigt som hon tittade på mig o log i mjuk spred hon ut hundratals pluppar över vardagsrumsgolvet. Det tog en timma att få henne att plocka upp alla o lägga tillbaks dom i lådan. "Mamma. Icka!" "Javisst - du ska få välling. Men Miloo har pluppar på golvet som ska ligga i kartongen först. Sen vällis!" Miloo skakar på huvudet o går o gömmer sig bakom soffan. "Titt-ut. Mammmaa!" "Vi kan leka titt-ut o dricka välling efter att vi plockat upp plupparna o lagt dom i lådan". Miloo skakar på huvudet och springer o gömmer sig nån annanstans. Giv mig styrka! O detta är bara början!!! Men konsekvenstänkande lönade sig. Efter en timma satt hon glatt o slurkade välling o mamma gömde kartongen med miljoner pluppar.
På dagis har de nåt som kallas training pants, en slags trosa som ska träna barnen att känna när de blir kissnödiga (eftersom blöjor är så effektiva att barnen inte ens märker när de blir blöta). Resultatet blir allt mer frekventa besök på pottan.
Ny favvorätt: bacon
Favvosånger: I ett hus, Klappa lilla magen, Pippisången. Bom bom bom bom slå på stora trumman.
